Publiken är talarens målgrupp. Ju fler, desto bättre. Åhörarna begriper mindre än du tror, så var tydlig. Visa dock aldrig irritation mot publiken.
Publiken som kollektiv är inte intelligentare än den minst intelligenta personen närvarande. Tänk därför på att minimera risken för missförstånd genom att inte krångla till saker i onödan.
Det är dock en svår balansgång. Publiken får nämligen aldrig märka att de behandlas som lite trögfattade.
Under förberedelserna inför talet är det risk för att du blir överkritisk mot ditt manus eller dina talpunkter.
Tänk dock på att publiken bara ska se och höra dig en enda gång, vilket gör att de inte kommer att hitta dina grammatikfel.
Ett perfekt språk låter onaturligt. En ofullständig mening och ett halvlogiskt exempel kan bli talets höjdpunkt!
Tänk också på att publiken glömmer nästan allt. Det är därför extra viktigt att hamra in din huvudpoäng.
Att svära i talarstolen uppfattas som mycket kraftfullare av publiken än en svordom vid matbordet.
En stor publik är också mer benägen att skratta åt skämt som egentligen inte är särskilt roliga. Detta gäller särskilt i formella sammanhang, då de mest tafatta försöken till skämt kan göra succé.
Publiken behöver oftast lite tid på sig att uppfatta skämtet. Våga därför vara tyst en stund och vänta in reaktionerna. Du får skratta åt dina egna skämt, men bara om publiken skrattar först!
Även om en häcklare förolämpar dig eller om en frågeställare går dig på nerverna ska du inte visa ilska. Får du ett vredesutbrott blir publiken rädd för dig eller så skrattar de åt dig, vilket i båda fallen inte är bra.
Du kommer säkert att lyssna till fler tal, föreläsningar och debatter än du själv kommer att medverka i. Normalt folkvett gäller givetvis för lyssnare, men tänk extra på att: