Nervositet drabbar nästan alla. Att vara lite nervös inför tal är bra. Goda förberedelser gör att nervositeten minskar. Tänk också på att det sällan går så illa som du tror ifall du skulle göra bort dig under presentationen.
Nervositet eller rampfeber är helt naturligt. Nästan alla är mer eller mindre nervösa när de ska hålla tal inför en grupp av okända människor. Till och med de skickligaste talarna!
Att vara nervös är till viss del önskvärt, eftersom det är vetenskapligt bevisat att människor presterar bäst när de är måttligt nervösa och spända.
En stor publik uppför sig på ett mer talarvänligt sätt. Är det tusentals personer som lyssnar på dig kommer de nästan garanterat att applådera när de ska samtidigt som ingen kommer att ställa sig upp och kritisera dig.
Som talare är du säkerligen mest nervös för att du ska göra bort dig. Men vad innebär att ”göra bort sig”?
Fundera på vad det värsta som kan hända är. Kanske att du tappar bort dig och blir stående tyst? Fundera sedan på vad som egentligen är farligt med det. Publiken kanske tänker: Ah, en kort paus för att vi ska samla våra tankar. Att verka nervös i början och tappa saker är faktiskt ett retoriskt knep.
När statsminister Fredrik Reinfeldt skulle avge regeringsförklaringen 2008 skedde ett missförstånd. Reinfeldt gick upp i talarstolen, trots att det skulle vara musik först. Detta gjorde att han fick stå i talarstolen och vänta flera minuter på att musiken skulle ta slut.
Hemsk tanke, eller hur? Att ha gjort ett misstag och få stå och bli uttittad av kungen, drottningen, riksdagsledamöterna och TV-publiken i flera minuter!
Vad hände sedan då? Jo, när musiken tystnat sade Reinfeldt: ”Det gäller att man är på plats om man vill få något gjort”. Alla började då le och flera positiva skratt hördes. Kommentaren låter inte så rolig i skrift, men i verkligheten är det alltid annorlunda.
Reinfeldt hade alltså med sitt misstag brutit isen i detta högst formella sammanhang och kunde börja sitt tal när publiken hade ett vänligt leende på läpparna.